Hemligheter - Del 6

Jag slängde ner dataskärmen och sprang in i köket (där det egentligen var avspärrat) och tittade på platsen där Joel hade legat. Jag tog telefonen och ringde polisen:
- Hej, det är Anna Florida. Min man mördades i mitt hus för någon månad sedan... Jag tror jag vet varför, jag har bevis. sa jag med gråten i halsen och sedan la jag på av ren automatik. Jag brast ut i gråt. Hur kan människor vara så sjuka att de skjuter en av världens snällaste människa? HUR KAN MAN VARA SÅ KALL?!
Nu undrar ni säkert vad som hände sen...
Polisen kom hem till mig och de tog "bevisen". De sa att det kunde hjälpa dom en bit på vägen, men att mordet var för svårt för att lösa...
Jag gick in i en depression och målade bara hela dagarna. Jag tror jag målade minst 5 bilder av Joel's grav som jag sedan slängde... Jag var så less på livet. Jag tänkte också mycket på barnet. Jag var beredd på att adoptera bort barnet till en familj som kunde ta hand om det istället för en deprimerad, nedstämd mamma eller vad hon nu skulle kalla sig...
 
 


Hemligheter - Del 5

Nu när det snart var dags för bebisen att titta ut bestämde sig Anna för att gå till en psykolog. De pratade om mordet och Anna fick även göra övningar för att lära sig att behärska sorg, vilket var svårt.
- Känner du att detta funkar, liksom att det hjälper med att prata med mig? frågade psykologen som hette Asta.
Jag kände hur stenen i bröstet blev ännu tyngre och jag kände mig illamående...
- Jag vet inte riktigt.. fick jag ut till svar. Jag känner mig inte helt hundra...
Jag berättade om vad jag kände och Asta berättade om andra som varit med om liknande saker.
 
Asta sa också att hon skulle boka in en ny tid. Jag kände mig lättad, någon ville hjälpa mig. Men illamåendet satt fortfarande kvar liksom klumpen i bröstet. Asta var tvungen att ringa ett samtal vid ombokningar, hon hade nämligen ingen dator. Det verkade vara problem med ombokning, men det lät som att Asta var van vid det problemet.
- Ja, Anna Florida, ombokning... Vadå möte? Vilken tid är mötet? Men, då hinner jag! Tack hej!
Det verkade lösa sig och jag skulle dit redan om två veckor. Jag gav henne en kram och sedan gick jag hem.
 
Jag satte mig vid datorn och startsidan för Joel's och min inloggning kom upp. Vi hade bestämt lösenord när vi skaffade datorn. Annanummer1 var inloggningen till hans profil, jag fick tårar i ögonen. Jag loggade in på hans användare och kollade runt på alla hans bilder och det kändes som han stod precis bredvid mig. "Hemligt" stod det på en mapp... hemligt? Jag öppnade mappen och där låg hans jobbdokument och genvägar till hemsidor. Jag öppnade en hemsida:
" BROTTSLING PÅ FRI FOT " stod det med stora bokstäver. Brottsling? Jag kollade nästa hemsida som låg i mappen. Ännu en artikel: "Personen bor här i Skönköping, Polisen jagar mannen."
Vad var detta, varför hade han sånt skräp? Jag tog sedan upp ett dokument:

Jobbet
Dag 1
"Idag fick jag pengarna som jag skulle betala leveranserna med. Jag kallar uppdraget för svarta pengar..."
 
Dag 2
"Idag var det dags att leverera "the things" till de andra..."
 
Jag läste och läste... Joel hade rätt, han jobbade inom affärer... som BROTTSLING!
 
 Fortsättning följer...


Hemligheter - Del 4

Anna går ofta till sin mans grav. Hon har alltid samma tanke i huvudet:
Varför...
Varför ville någon mörda Joel?
Varför låste hon inte dörren?
Varför var han DÄR?
Hon kollar på gamla bilder från när de flyttade ihop, de var så lyckliga...
" A + J = Sant " stod det. Var det verkligen "sant"? Skulle Joel dö ifrån henne? Var det meningen???
Det kändes som en del av hennes själ bara försvann och att någon la dit en sten istället... Hon kände sig ensam.
 
Magen växer, men Anna's självförtroende blir allt sämre...
"Hur ska jag kunna ta hand om ett barn när jag själv bara mår skit?" brukar hon tänka. "Nu måste jag få hjälp!".
 
Fortsättning följer...