Mitt nya liv - Del 2

Kära dagbok...
Jag tänkte länge att jag och mamma skulle prata lite extra med varandra. Det kändes faktiskt superbra! Hon sa att hon förstod mig och att hon tyckte att hon hade varit en hämnsk mamma som inte hade tänkt på sitt barn.
Äntligen sa hon något hon själv hade gjort fel och inte pappa. Det är nog så att föräldrar som inte trivs med varandra klagar om vad den andra gör för fel. Men, inte denna gången...
 
Tisdag
Jag och mamma hade pratat mycket om pappa och om vårt liv tillsammans som en riktig familj.
Det enda jag inte visste var att hon hade träffat en annan... i smyg. 
Jag trodde att allt var okej tills jag mötte honom i köket en morgon...
 
"VEM ÄR DU?!" kommer jag ihåg att jag skrek.
"Jim, och vem är du?!" sa han lite smått tyket till mig.
"JAG BOR HÄR!" sa jag och det ekade i huset... men, jag brydde mig inte.
"Jag också!" sa han efter en stund medans han åt på en chokladbit som han hade hittat i kylskåpet.
Jag fattade ingenting. Vem var den här mannen? 
 
Senare berättade mamma att Jim var hennes nya pojkvän...
"VA?! ÄR DU INTE KLOK!?" skrek jag och sprang in på toaletten och skvätte vatten i ansiktet.
"Janet, vänta... låt oss prata om det här" sa mamma från nedervåningen.
"Om vad?! Att du inte berättar något för mig, eller?" svarade jag tyket och smällde igen dörren.
 
"Hon är arg på mig..." hörde jag mamma säga till Jim.
"Jag vet hur tonåringar är, jag minns själv när jag var i den åldern... hon kommer över det!" sa Jim.
"Det gör jag inte alls!" tänkte jag.
 
 Jim stannade även fast jag inte ville. Han försökte prata med mig och skoja lite men, jag ville inte prata med honom. Han var som en lärare. Han hängde över mig som en gam och försökte få kontakt med mig men, jag brydde mig inte om honom. Inte om mamma och Willie hade åkt på en skolresa till Apaloosa plaints.
Jag hade frågat om jag fick följa med och få träffa min pappa men, beskyddande som min mamma är så fick jag inte. Hennes svar på varför jag inte fick var att det var en lång resa och att jag var usel på att hitta...
"Jag har faktiskt högsta betyg i geografi!" hade jag sagt då.
"Ja, men det betyder inte att du får åka vart du en vill." sa hon mycket bestämt.
Jag kan den staden ut och innan-till. Jag vet var parken ligger, var man kan handla det bästa varorna, jag skulle nog kunna blunda och ta mig egenom den värsta traffiken där men, jag fick ändå inte.
 
Allt jag älskar känns så långt ifrån och nu sitter jag här med den enda vännen jag har just nu... min dagbok. 
 

///Janet ♥

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Kommentarer
Postat av: Kaka - Simsing.blogg.se

Intressant story :) Hur kom du på den?

Svar: Jag vet inte riktigt!Det var nog att jag hade mycket i huvudet och tillslut kom jag på denna! ;)
Tack för kommentaren! :)
Alice Nilsson

2013-12-25 @ 20:43:13
URL: http://simsing.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback