Mitt nya liv - Del 1
Kära dagbok...
Sedan vi flyttade har jag kännt mig så tom... Jag har ju Willie men, jag saknar pappa.
Visst, både mamma och pappa har ljugit för mig om att de "älskar" varandra men, pappa är ju flera timmar bort medans min tjatiga mamma är här...
Jag vill bara träffa pappa nu.
Jag vill inte fira jul här, i ett varmt klimat. Jag vill ha snö och att hela familjen är samlad. Detta är första gången jag firar jul utan pappa.
Vårt nya hus är helt överdrivet lyxigt och jag trivs inte. Jag tyckte mamma var tokig när hon visade huset, jag tycker det fortfarande. Varför ska vi bo i ett så lyxigt hus när vi bara är 3 stycken.
Jag och Willie delar rum och mamma har ett eget som jag inte alls är van vid. Vi har ett lagom stort kök, ett litet vardagsrum och en hörna för måleri och läsning mm.
Ute har vi 2 stora altaner en stor pool med en bar och en rutschkana. Vi har även en spa-pool och en dyr grill.
Vi har typ allt... Många skulle vara glada över det men, jag saknar vårt gamla, ruttna, grönmålade hus med gamla tapeter och möbler som skulle bytts ut om inte vi skulle flyttat.
"Men det där gamla huset..." säger alltid mamma.
"Ja, det gamla huset..." tänker alltid jag då och går ifrån mamma.
Måndag
Mamma satte igång med maten. Det skulle bli höstsallad, det kände jag på lukten. Mamma älskar att göra mat, hennes jobb var diskplockare men, hon jobbade sig upp mot att bli en bra kock. Hon hade alltid varit bra på att laga mat. Jag fick nästan alltid pannkakor eller något annat lyxigt på morgonen innan skolan.
"Nu är det mat, Willie och Janet!" ropade mamma från köket.
"Vi kommer" ropade Willie tillbaka men, jag ville inte ha mat. Jag var inte hungrig, inte sugen och ville inte träffa mamma.
Mamma dukade upp maten och mötte sedan Willie's blick.
"Kommer inte Janet?" sa mamma och fortsatte att titta på Willie.
"Hon var visst inte hungrig." sa Wille och satte sig och började äta.
Janet satte på hög musik på sitt rum och hörde sin mamma gapa från köket att hon skulle sänka.
"Tack för maten, Anita!" sa Willie och dukade undan.
Mamma nickade och ropade på mig igen att jag skulle komma ner och äta.
Senare på kvällen...
Jag tog en portion från kylen. Jag såg på klockan att den var 10 men, jag var hungrig
Mamma var lite småirriterad på mig. Det såg jag att hon var, på uttrycket.
"Du kunde väll kommit ner innan?!" mummlade mamma rätt högt och irriterat från soffan.
Jag svarade inte. Jag ville inte prata med mamma. Jag orkade inte, inte nu, inte sen. Jag bara fortsatte äta.
Jag gick sedan upp på mitt rum och la mig i sängen, och grät.
Willie kom upp och tröstade mig, med blommor!
"Var inte ledsen, hon menar inte att vara taskig..." sa han.
Jag kramade om Willie och vi gick sedan och la oss.
///Janet ♥
Kommentarer
Trackback