Mitt liv - Del 3
Kära dagbok...
Julen närmar sig och det blir allt kallare här också. Alla tror att det ska bli en vit jul men, inte jag.
Jag hade ett SMS av pappa där det stod "God jul och gott nytt år önskar pappa!".
Glädjen var obeskrivlig. Äntligen hörde han av sig! Jag frågade honom om jag inte kunde få fira jul hos honom men, han skulle på semester under julen. Hjärtat som hade bultat glatt i bröstkorgen blev som en klump när jag läste sms:et. Jag som hade hoppats att jag inte hade behövt att fira den här...
Onsdag
Jim bjöd ut mamma på en dejt i parken och lika snabbt som det hade blivit ihop så satte han sig på sina bara knän och friade till mamma. Jag fick reda på det när mamma och Jim kom hem. Mamma var hur glad som helst och Jim såg hämlighetsfullt ut på mig. Han gick sedan upp på mammas rum för han visste att bara jag och mamma behövde prata med varandra.
"Hade ni kul då?" sa jag som egentligen inte var intresserad.
"Du... jag och Jim..." började mamma.
"Va? Vad menar du?" undrade jag som märkte att det hade hänt något speciellt.
"Jim friade till mig!" sa hon då som om något kastade ut orden ur hennes mun.
"VA?! VAD MENAR DU?!" Det var det sista jag sa till mamma innan jag vände mig om och gick.
Willie hade kommit hem efter en dags resa med äventyr och skoj...
Vi satte oss i spa-poolen och pratade om allt möjligt och jag berättade den stora och jobbiga nyheten...
"Va? Du skämtar?" skrattade Willie.
"Det är inte kul! Jag vill inte ha han som styvpappa!" sa jag argt. Willie kollade på mig och sa då snällt:
"Men, låt han inte bli det då!"
De orden satt kvar länge i mitt huvud men, vad menade han. Skulle jag få mamma och Jim att göra slut eller skulle jag flytta till pappa och inte låta Jim bli min styvpappa?
Senare mötte jag Jim i hallen.
"När man talar om trollen..." sa jag tyst och jag tror inte han hörde.
"Du, jag vet att du haft det svårt och jag förstår dig. Min mamma och pappa skilde sig också när jag var i din ålder." sa han och han var snäll i rösten.
"Okej..." sa jag för jag visste ju inte vad jag skulle säga om det. Jag visste inte att det hade hänt honom.
"Janet, varför går du inte och kollar i garaget? sa han senare efter en lång tystnad.
När jag kom ut såg jag en röd, cool, begagnad bil! Jag fattade ingenting. Jag hade nog gått fel men, genom fönstret såg jag mamma och Jim le åt mig och skratta av glädje.
Då slog det mig. Jag har ju en familj här med, en riktig familj. Jag behövde inte åka till pappa, han mådde ju bra och skulle dessutom på semester.
Jag log tillbaka och efter att jag kollat in bilen så gick jag in och kramade om både mamma och Jim.
"Förlåt för allt!" sa jag sedan till honom.
"Du behöver inte säga förlåt. Jag vet hur det är att vara i din situation." sa han sedan och log.
Jag inser nu att man inte behöver deppa över allting. Jag kan istället försöka att vara possetiv och ta dagarna som det kommer men, stöter jag på ett problem får jag bara försöka lösa det.
God natt dagboken, vi ses imorgon!
///Janet ♥
Kommentarer
Trackback